Bemödande sig att bortlägga alla sina förutfattade meningar och afstående från bruket af kommentarier, jämförde han med tillhjälp af hänvisningarne och en konkordans skriftställe med skriftställe. Han fortsatte sina granskningar på ett regelbundet och systematiskt sätt. Han begynte med Moses' första bok och läste vers efter vers; och han lemnade icke något skriftställe, förrän dess betydelse var så klar för honom, att den ej förorsakade honom det minsta bryderi. När han fann något som var dunkelt, brukade han jämföra det med alla andra skriftställen, som tycktes hafva någon hänsyftning på det han betraktade. Han lät hvarje ord harva sin fulla tillämpning på det ämne, som skriftstället afhandlade; och om hans uppfattning af det stämde öfverens med hvarje paralleitext, så var dess betydelse klar för honom. När han sålunda träffade på ett ställe, som var svårt att förstå, fann han en förklaring öfver det i andra delar af Skriften. Medan han på detta sätt studerade Bibeln under innerlig bön till Gud om upplysning, blef det klart, som förut hade varit dunkelt för honom, och han erfor sanningen af psalmistens ord: "När dina ord upplåtas, gifva de ljus och göra de ' enfaldiga visa.”