I Tyskland blef denna lära förkunnad i det adertonde århundradet af Bengel, en luthersk prest och en berömd bibelforskare och kritiker. Efter att Bengel hade fulländat sina studier, egnade han sig åt att studera teologi, till hvilken hans allvarliga och religiösa sinnesstämning, stärkt genom den uppfostran och disciplin han erhöll i sina unga år, helt naturligt drog honom. Liksom andra djupsinnige unge män före och efter hans tid, måste han kämpa med tvifvel och svårigheter i. religiöst afseende, och han hänsyftar med mycken känsla på de "många pilar, som genomborrade hans arma hjärta och gjorde hans ungdom till en tung börda." När han blef medlem af kyrkorådet i Würtemberg, försvarade han religionsfrihetens sak. Han påstod, att man borde gifva behörig frihet åt dem som kände sig bundna för samvetets skull, så att de kunde skilja sig från statskyrkan. De goda följderna af detta förfaringssätt kunna ännu iakttagas i hans fädernestat.