Denna rörelse omfattade hufvudsakligen personer af de lägre stånden, och de samlades i arbetarnes anspråkslösa boningar för att höra budskapet. Barnen, som predikade, voro till största delen fattiga. Somliga af dem voro icke mer än sex eller åtta år gamla. Deras lefnad vittnade om att de älskade Herren; ty de sökte att hörsamma Guds heliga fordringar; men för öfrigt visade de i allmänhet icke, att de egde större förstånd eller förmåga, än man vanligen finner hos barn af den åldern. Man såg tydligen, når de talade till folket, att de voro under ett inflytande, som meddelade dem något högre än deras egna naturliga gåfvor. Deras röst och uppförande förändrades, och de förkunnade budskapet om domens närhet med allvar och kraft, i det de använde Skriftens egna ord: "Frukten Gud och gifven honom ära, ty stunden för hans dom har kommit." De bestraffade folkets synder, i det de icke blott fördömde osedlighet och laster, utan äfven verldslighet och affall samt uppmanade sina åhörare att genast söka undfly den tillkommande vreden.