Öfverallt der man hörde det högtidliga budskapet, som varnade syndare, påverkades både verldsmänniskor och kyrkomed. lemmar till att söka undfly den tillkommande vreden. Liksom Johannes döparen, som sändes före Kristus, satte desse predikanter yxan till roten på träden och uppmanade alla att bära sådan frukt, som tillhör bättringen. Deras väckande upprop stodo i stark motsats till det predikande om frid och säkerhet, som man hörde från de populära predikstolarne; ochhvarhelst bud. Hknpct förkunnades, gjorde det intryck på folket. Skriftens enkla, tydliga vittnesbörd, som inskärptes i hjärtat genom den Helige Andes kraft, förde en så stark öfverbevisning med sig, att blott få kunde helt och hållet motstå det. Namnkristne uppväcktes ur sin falska trygghet; de sågo, att de voro affälliga, verldsliga och otrogna samt stolta och egenkära. Många sökte Herran under bättring och förödmjukelse. I stället för att söka jordiska ting, riktade de nu sina tankar mot himmelska. Guds Ande hvilade på dem, och med undergifna och ödmjuka hjärtan bistodo de i förkunnandet af budskapet: "Frukten Gud och gifven honom ära, ty stunden för hans dom har kommit."