Budskapet om en bestämd tid för Kristi andra ankomst framkallade stort motstånd från många i alla klasser, från predikstolen ned till den fräckaste gudsförsmädare och syndare. Profetians ord blefvo uppfylda: "I de yttersta dagarne skola komma hånfulle bespottare, som vandra efter sina egna lustar och säga: "Hvar är löftet om hans tillkommelse, ty från den dag, då våra fäder afsomnade, förblifver allt såsom det har varit från skapelsens begynnelse?" Många, som bekände sig till att älska Frälsaren, försäkrade, att de icke hade något emot att man predikade hans återkomst; de hade blott att invända mot den bestämda tiden. Men Guds allseende öga genomskådade deras hjärtan. De önskade icke att höra om Kristi återkomst för att döma verlden med rättfärdighet. De hade varit otrogne tjenare; deras gerningar kunde icke tåla att undersökas af den Gud, som ransakar hjärtan, och de fruktade för att möta sin Herre. Liksom judarne vid Kristi första ankomst, voro de icke beredda att helsa Jesus välkommen. De vägrade icke blott att lyssna till de tydliga bevisen, som hemtades ur Bibeln, utan förlöjligade äfven dem som väntade på Herrens återkomst. Satan och hans änglar jublade samt framhöllo hånande för Kristus och heliga änglar, att de som kallade sig hans barn, hade så liten kärlek till honom, att de icke önskade, att han skulle komma.