De som hade emottagit budskapet, väntade med outsäglig längtan på sin Frälsares återkomst. Tiden var nära, då de hoppades att få möta honom. De gingo denna stund till mötes med ett lugnt allvar. De hvilade i innerlig förening med Gud, hvilket var för dem en pant på den frid, som de skulle njuta i den eviga härligheten. Ingen, som har känt detta hopp och denna tillit, kan glömma de dyrbara stunder, dä de med innerlig åstundan förbidade sin Frälsare. Några veckor före den bestämda tiden blefvo formiska förrättningar till största delen lagda åsido. De uppriktige troende undersökte sorgfälligt hvarje tanke och känsla i sina hjärtan, som om de vore på sin dödsbädd och om några timmar skulle .tillsluta sina ögon för alla jordiska scener. Det var ingen, som skaffade sig" himmelsfärdskläder;" men alla kände, att de behöfde ett invärtes vittnesbörd om att de voro beredda att möta Frälsaren. Deras hvita kläder voro själens renhet - en karakter, renad från synd genom Kristi försonande blod.