Den kunskap han slikte, blef afsigtligen undanhållen honom i hans judiska hem; men i sitt elfte år lemnade han sin faders hus för att gå ut i verlden och samla kunskap för sig sjelf samt välja sin religion och sitt lifsarbete. Han fick ett hem någon tid hos sina slägtingar, men han blef snart bortjagad från dem såsom en affälling, och sålunda måste han, allena och utan penningar, sörja för sig sjelf bland främlingar. Han gick från plats till plats, studerade flitigt och förtjenade sitt uppehälle genom att undervisa i det hebreiska språket. Genom en katolsk lärares inflytande antog han den romerska läran och beslöt att blifva missionär bland sitt eget folk. I denna afsigt begaf han sig några år senare till kongregationist-gymnasiet i Rom för att fortsätta sina studier. Här blef han beskyld för kätteri på grund af sin vana att tänka fritt och tala öppenhjärtigt. Han angrep offentligen kyrkans missbruk och framhöll nödvändigheten af reform. De romerske prelaterna visade honom i btirjan en synnerlig bevågenhet, men efter en tids förlopp bortsåndes han från Rom. Han gick från plats till plats under kyrkans uppsigt, tills det blef tydligt, att man icke kunde få honom till att böja sig under det romerska oket. Man förklarade, att han var oförbätterlig, och gaf honom frihet att gå hvart han ville. Han begaf sig nu till England, antog protestantism och förenade sig med statskyrkan. Efter två års studerande begaf han sig 1821 ut på sin mission.