I templet i himmelen, der Gud bor, är hans tron befäst med rättfärdighet och dom. I det allra heligaste är hans lag, den stora regeln för rättfärdighet, enligt hvilken alla människor dömas. Arken, i hvilken lagens taflor bevaras, är betäckt med nådastolen, inför hvilken Kristus framställer sitt blod för syndare. Sålunda ser man rättfärdigheten och nåden förenade i Guds plan för människornas frälsning. Denna förening kunde Guds vishet allena upptänka och gudomlig makt allena utföra. Det år en förening, som fyller hela himmelen med förundran och tillbedjan. Keruberna i den jordiska helgedomen sågo vördnadsfullt ned på nådastolen. Detta förestälde det intresse, hvarmed den himmelska härskaran betraktade återlösningsverket, som är den hemlighet, i hvilken änglarne åstunda att skåda in - att Gud kan vara rättfärdig och likväl rättfärdiggöra den botfärdige syndaren och förnya sitt samfund med det fallna slägtet; att Kristus kunde nedlåta sig till att lyfta otaliga skaror upp ur förderfvets afgrund och iföra dem rena kläder af sin egen rättfärdighet, så att de kunna umgås med änglarne, som aldrig hafva syndat, och bo evigt hos Gud.