Reningen både i den sinnebildliga och i den verkliga tjensten skulle utföras med blod; i den första med blod af djur, i den senare med Kristi blod. Det skäl aposteln gifver, hvarför denna rening måste ske med blod, är, att utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse. Det verk, som skall utföras, är förlåtelse eller bortskaffande af synden. Men på hvad sätt kan synden vara förbunden med helgedomen antingen i himmelen eller på jorden? Detta kunde man inhemta genom att vända sig till tjensten i den jordiska helgedomen; ty aposteln vittnar, att de prester, som förrättade tjensten på jorden, tjenade "en afbild och skugga af det himmelska."