Tjensten i den jordiska helgedomen var delad i två delar: presterna tjenade dagligen i det heliga, medan öfverstepresten en gång om året utförde ett särskildt verk till försoning i det allra heligaste för att rena helgedomen. Dag efter dag bragte den botfärdige syndaren sitt offer till tabernaklets dörr samt lade sin hand på offrets hufvud och bekände sina synder, hvarigenom han figurligen öfverförde dem till det oskyldiga djuret. Sedan dödades djuret. Utan blodsutgjutelse, säger aposteln, sker ingen förlåtelse. "Kroppens lif är i blodet." Guds lag bada blifvit öfverträdd, och den kräfde öfverträdarens lif. Blodet, som förestälde det förverkade lifvet hos syndaren, hvars skuld lades på offret, bar presten in uti det beliga och stänkte det inför förlåten, som dolde arken, hvilken innehöll den af syndaren öfverträdda lagen. Genom denna ceremoni blef synden medels blodet figurligt överförd till helgedomen. I några fall tog man icke blodet in i helgedomen, men då skulle presterna äta köttet, såsom Moses undervisade Arons söner, i det ban sade: Gud har gifvit eder det, på det att I skolen bära menighetens missgerningar." Båda dessa ceremonier symbolisera de öfverförandet af synden från den botfärdige syndaren till helgedomen.