Dit följde lärjungarne Kristus i tron, när han uppfor och togs bort från deras ögon. Här hvilade deras hopp, "hvilket," säger Paulus, "vi hafva såsom ett själens ankare, som är säkert och fast och sträcker sig till det som är innanför förlåten, dit Jesus såsom förelöpare har ingått före oss, vorden en öfversteprest till evig tid." "Icke genom bockars och kalfvars blod, utan genom sitt eget blod [har Kristus] en gång för alla ingått i helgedomen, sedan han vunnit en evig förlossning."