Man såg äfven, att medan synd offret pekade framåt till Kristus såsom ett offer, och öfverstepresten förestälde Kristus såsom en medlare, så förebildade syndabocken satan, syndens upphofsman; på hvilken de uppriktige, botfärdige människornas synder slutligen skola falla. När öfverstepresten i kraft af syndoffrets blod aflägsnade synderna från helgedomen, lade han dem på syndabocken. När Kristus i kraft af sitt eget blod aflagsnar folkets synder från den himmelska helgedomen vid slutet af sin tjenstgöring, så skall han lägga dem på satan, som måste bära det sista straffet vid domens verkställande. Syndabocken blef förd ut i ödemarken och skulle aldrig mera komma tillbaka till Israels menighet. Likaså skall satan för evigt förvisas från Guds och hans folks ansigten, och han skall upphöra att existera, när synd och syndare slutligen förgöras.