Men Gud hade ledt sitt folk i den stora adventrörelsen. Hans makt och härlighet hade åtföljt detta verk, och han ville icke tillåta, att det skulle sluta i mörker och missräkning, så att det skulle föraktas såsom en falsk och svärmisk väckelse. Han ville icke låta sitt ord vara inveckladt i tvifvel och ovisshet. Fastän många adventister förkastade sin förra beräkning af de profetiska tidsperioderna och förnekade, att det budskap som var grundadt på dem, var från Gud, så fans det andra, som voro ovilliga till att uppgifva sina trosåsigter och sin erfarenhet, hvilka voro stadfästa genom Skriften och Guds Andes vittnesbörd. De trodde, att de hade antagit rätta uttolkningsprinciper vid sin forskning i profetiorna och att det var deras pligt att fasthålla de sanningar, som de redan hade mottagit, och att fortsätta på samma sätt med sin forskning i Bibeln. Under allvarlig bön undersökte de åter sin ståndpunkt och granskade Skriften för att upptäcka sitt misstag. Enär de icke kunde se något fel i sin beräkning af de profetiska tidsperioderna, begynte de att mera noggrant undersöka ämnet om helgedomen.