"Det som gifver sabbaten vigt såsom en åminnelse af Skaparen, är, allt den alltid framhåller den sanna grunden, hvarför vi äro skyldiga att tillbedja Gud: emedan han är Skaparen och vi äro hans skapade varelser." "Sabbaten utgör derför sjelfva grundvalen för gudstjenst; ty den inskärper denna stora sanning på det mest eftertryckliga sätt, och ingen annan stiftelse gör detta. Den sanna grunden för gudstjenst, icke blott på den sjunde dagen, utan för all gudstjenst, ligger i skilnaden emellam Skaparen och hans skapade väsenden. Denna stora sanning kan aldrig blifva föråldrad och måste aldrig glömmas." För att alltid framhålla denna sanning för människorna, stiftade Gud sabbaten i Eden; och så länge som de förhållande, att han är vår Skapare, fotfar att vara en grund, hvar för vi böra tillbedja honom, så länge skal öfven sabbaten fortfara att vara ett tecken och en åminnelse. Om alla människor hade hållit sabbaten, så skulle deras tankar och börjelser hafva blifvit riktade på skaparen såsom föremål för vördnad och tillbedjan, och det skulle aldrig hafva funnits någon afgudadyrkare, gudsförnekare eller otrogen. Sabbatens iakttagande är ett tecken på lydnad mot den sanne Guden, "som har skapat himmelen och jorden och hafvet och vattnens källor." Häraf följer, att det budskap, som befaller människorna att tilbedja Gud och hålla hans bud, skall synnerligen uppfordra dem till att hålla det fjärde budet.