Den katolska kyrkan har icke uppgifvit sina anspråk på öfverhöghet, och när verlden och de protestantiska kyrkosamfunden antaga en sabbat, som hon har instiftat, medan de förkasta Bibelns sabbat, så erkänna de i verkligheten dessa anspråk. De kan hända anföra apostlarne och kyrkofäderna till försvar för denna förändring; men när de göra detta, åsidosätta de den grundsats, som skiljer dem från Rom; nämligen att "Bibeln och Bibeln allena är protestanternas religion." Papisterna kunna se, att de bedraga sig sjelfva och uppsåtligen tillsluta sina ögon för det verkliga förhållandet i denna sak. De glädja sig öfver att söndagsfirandet går framåt och äro vissa på att det slutligen skall bringa hela den protestantiska verlden under katolikernas banér.