Många ifriga ansträngningar gjordes för att omstörta deras tro. En hvar kunde lätt se, att om den jordiska helgedomen var en afbild af den himmelska, så var lagen, som låg i arken på jorden, en noggrann afskrift af lagen i den himmelska arken, och de som antogo sanningen om helgedomen, måste också erkänna Guds lags fordringar och giltigheten af den sabbat, som befalles i det fjärde budet. Här låg den hemliga orsaken till det bittra, envisa motstånd, som denna tydliga uttolkning af Skriften måtte, i det den framhäll Kristi tjenst i den himmelska helgedomen. Människorna sökte att stänga den dörr, som Gud hade öppnat och att öppna den dörr, som han hade stängt. Men han hvilken är "den som upplåter och ingen tillsluter, och som tillsluter och ingen upplåter," hade sagt:" "Se, jag har gifvit inför dig en upplåten dörr, hvilken ingen kan tillsluta." Kristus hade öppnat dörren eller tjensten i det allraheligaste. Ljuset lyste från den öppna dörren i den. himmelska helgedomen, och man såg, att det fjärde budet var i den lag, som arken innehöll. Det som Gud hade stadfäst kunde ingen människa omstörta.