När församlingen i Tessalonika hade erhållit oriktiga åsigter afgöende Kristi, tillkommelse, rådde aposteln dem till att sorgfalligt pröfva sitt hopp och sina förväntningar med Guds ord. Han anföde profetior, som uppenbara de händelser hvilka skola inträffa före Kristi återkomst, och visade att de icke hade orsak till att vänta honom på sin tid" Ingen bedrage eder på något sätt, lyda hans varningsord. Om de hängifve sig åt förhoppningar, som icke hade stöd i Bibeln, så skulle de komma in på ett vilseledande spår. Missräkningar skulle utsätta de för otrogna människors förakt, och de skulle råka i fara för att blifva modfälda och frestas till att betvida de sanningar, som voro nödvändiga för deras frälsning. Apostelns varning till tessalonikerna innehåller en vigtig lärdom för dem som lefva i de sista dagarne. Många adventister hafva ansett att om de icke kunde fösta sin tro på en bestämd tid för Herrens återkomst, så kunde de icke vara nitiska och flitiga till att bereda sig. Men efter som deras hopp åter och åter upplifvas för att blott omstörtas, så försvagas deras tro till den grad att det blifver nästan omöjligt för dem att mottaga något intryck af profetians stora sanningar. Vittnesbördet om en bestämd tid för domen i förkunnandet af det första budskapet var förordnadt af Gud. Ingen har kunnat visa något mistag i beräkningen af de profetiska tidsperioderna, på hvilka detta budskap var grundadt, när man förlade slutet af de 2300 dagarne till hösten 1844. De upprepade försöken att finna nya tidpunkter för de profetiske tidsperiodernas begynnelse och slut, samt de ohållbara grunder, som äro nödvandiga för att understödja dessa ståndpunkter ej allenast leda människorna bort från den närvarande sanningen, utan hopar äfven förakt öfver alla bemödanden att förklara profetiorna. Ju oftare en bestämd tid utsättes för Kristi återkomst, och ju vidsträcktare denna lära utbredes desto bättre motsvarar det satans afsigter. Sedan tiden har gått förbi, väcker han åtlöje och förakt mot dem som utsatt tiden och hopar derigenom också förakt ärver den stora adventrörelsen, som skedde under åren 1843 och 1844. De som framhärda uti denna villfarelse skola slutligen utsätta en tid, som är längre i framtiden än Kristi återkomst. Sålunda skola de ledas till en falsk säkerhet, och många skola icke upptäcka sin villfarelse, förrän det är för sent.