I det andra brefvet till tessalonikerna förutsäger apostelen Paulus det stora affall, som skulle föranleda upprättandet af påfvemakten. Han förklarar, att innan Kristi dag kunde komma, "måste affallet ske, och syndens människa, förderfvets son, varda uppenbar, som sätter sig emot och upphäfver sig öfver allt som kallas Gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel såsom en Gud och föregifver sig sjelf vara Gud." 1) Och aposteln påminner ytterligare sina bröder om, att "laglöshetens hemlighet är redan verksam." 1) Redan då såg han huru villfarelser, som skulle bereda vägen för påfvemaktens utveckling, insmögo sig i församlingen.