Denna benägenhet att gifva efter för hedendomen öppnade vägen till att i en ännu högre grad åsidosätta Guds auktoritet. Satan befattade sig äfven med det fjärde budet och försökte att åsidosätta den gamla sabbaten, som Gud hade välsignat och helgat och att i dess ställe upphöja den första dagen, hvilken hedningarne helighöllo som" solens vördnadsvärda dag.". Denna förändring sökte man icke först att öppet genomföra. Alla kristne hade hållit den sjunde dagen i det första århundradet. De kände nitälskan för Guds ära, och då de trodde, att hans lag var oföränderlig, försvarade de med större ifver dess helighet. Men satan verkade med stor slughet genom sina redskap för att genomföra denna sak. För att folkets uppmärksamhet skulle hänvändas till söndagen, förordnades den till en festdag såsom en åminnelse af Kristi uppståndelse. Man höll gudstjenst på den; men betraktade den som en dag för förströelser, och sabbaten blef ännu helighållen.