Påfvedömet hade blifvit fullständigt stadfäst i det sjette århundradet. Dess tron var upprättad i den kejserliga staden, och man erkände biskopen i Rom för att vara hela kyrkans öfverhufvud. Hedendomen hade gifvit vika för påfvedömet. Draken hade gifvit vilddjuret" sin kraft och sin tron och stor makt." Och nu begynte de 1260 åren af påfligt förtryck, hvilka framställas i Daniels bok och i Uppenbarelseboken. De kristne blefvo tvungna att antingen visa olydnad mot Gud och antaga de påfliga ceremonierna och don påfliga gudstjensten eller att försmäkta i fängelser och lida döden på pinbänken, på bålet eller schavotten. Nu blefvo Jesu ord uppfylda: "I skolen utlemnas äfven af föräldrar och bröder och fränder och vänner, och somliga af eder skola de döda, och I skolen vara hatade af alla för mitt namns skull." Förföljelsen begynte mot Herrens trogne tjenare med större raseri än någonsin tillförene, och verlden blef ett ofantligt stort slagfält. Under flere århundraden fann Kristi församling tillflykt på ens1iga och hemliga platser. Profeten säger: "Qvinnan flydde till öknen, der hon bar en plats beredd af Gud, att man der skall nära henne ett tusen två hundra sextio dagar."