Man lärde det att icke blott vända sig till påfven såsom sin medlare, utan äfven att lita pli. sina egna gerningar för att försona sin synd. Långa pilgrimsfärder, botöfningar, tillbedjan af reliker, uppbyggandet af kyrkor och altare, betalning af stora summor till kyrkan - dessa och många liknande handlingar blefvo ålagda för att stilla Guds vrede eller att erhålla hans ynnest, liksom om Gud vore lik .en människa, som kunde vredgas öfver obetydligheter eller tillfredsställas genom gåfvor eller botöfningar.