Mörkret tycktes tilltaga. Bilddyrkan blef mera allmän. Man brände ljus framför bilderna och bad till dem. De mest orimliga och vidskepliga bruk herskade. Vidskepelsen fick sådant fullständigt kontroll öfver människornas sinnen, att förnuftet tycktes kuva förlorat sin myndighet. Enär presterna och biskoparne sjelfva älskade vällust samt voro sinliga och förderfvade, kunde man icke vänta annat, än att folket, som vände sig till dem för vägledning, skulle sänkas i okunnighet och lastbarhet.