Man behöfde ännu en annan uppfinning, fur att Rom skulle sättas i stånd till att draga nytta af sina anhängares fruktan och lastbarhet. Denna blef införd under namn af läran om aflat. Man utlofvade full förlåtelse fur alla synder, förflutna, närvarande och tillkommande, samt befrielse från alla böter och straff man ådragit sig, åt alla, som ville deltaga i krig för påfven och hjälpa till att utvidga hans verldsliga herravälde, att bestraffa 'hans fiender eller att utrota dem som vågade förneka hans andliga öfvermyndighet. Han lärde också folket, att det genom att betala penningar till kyrkan kunde befria sig sjelft från synd och äfven förlossa sina aflidna vänners själar, som plågades _ skärseldens lågor. Genom sådana lärdomar fylde Rom sin skatt kammare och vidmakthöll den lyx, prakt och lastbarhet; som påfven hängaf sig åt, medan han på samma tid påstod, att han var en representant af honom, som ej hade någon plats, der han kunde nedluta sitt hufvud.