Påfvedömet hade blifvit verldens despot. Konungar och kejsare underkastade sig de romerske påfvarnes förordningar. Det såg ut, som om människornas öde både för tid och evighet var i deras händer. Under flere århundraden hade den romerska kyrkans läror blifvit obetingadt emottagna vidt och bredt; dess ceremonier fullgjordes med vördnad, och dess festdagar firades allmänt. Dess presterskap blef äradt och frikostigt understödt. Den romerska kyrkan har aldrig sedan kunnat erhålla en så stor värdighet, glans eller makt.