Påfvedömets middag eller glanspunkt var verldens moraliska midnatt. Den Heliga Skrift var nästan alldeles okänd, icke blott af folket, utan äfven af presterna. Liksom fariseerna fordom, hatade äfven de påflige ledarne det ljus, som kunde uppenbara deras synder. Efter att Guds lag, rättfärdighetens mått stock, hade blifvit bortskaffad, utöfvade de sin makt obegränsadt och sina förbrytelser obehindradt. Bedrägeri, girighet och lastbarhet herskade. Människorna ryggade icke tillbaka från någon förbrytelse, genom hvilken de kunde erhålla rikedom och ära. Påfvarnes och prelaternas palats voro skådeplatsen för de värsta utsväfningar. Några af de herskande påfvarne begingo brott, som vara så afskyväckande, att de verldsliga regenterna försökte att afsätta dessa kyrkans prelater som vidunder, hvilka voro alltför lastbara att kunna tålas. Europa hade under århundraden icke gjort något framåtskridande i vetenskaper, konster eller civilisation. En moralisk och intellektuel förlamning hac1e kommit ärver kristenheten.