Frestaren verkar ofta framgångsrikast genom dem, om hvilka man minst förmodar, att de äro under hans herravälde. De som ega stora talanger och bildning beundras och äras, liksom om dessa ting kunde godtgöra frånvaron af gudsfruktan eller gifva människan rättighet till Guds nåd. Talanger och bildning, betraktade för sig sjelfva, äro Guds gåfvor; men de blifva en förbannelse och snara, när man räknar dem lika med fromhet, och när de leda själar bort från Gud i stället för att bringa dem närmare till honom. Många hysa den meningen, att allt som har utseende af artighet eller förfining, måste i en viss betydelse tillhöra Kristus. Det har aldrig funnits ett större misstag. Dessa egenskaper borde pryda hvarje kristens karakter; ty de kunde derigenom harva stort inflytande till den sanna religionens fördel; men de måste invigas åt Gud, annars äro äfven de blott ett redskap för det onda. Mången person med bildning och ett behagligt umgängessätt, som icke ville nedlåta sig till hvad man i allmänhet anser såsom en omoralisk handling, är blott ett förfinadt redskap i satans händer. Hans inflytande och exempel äro af en försåtlig och bedräglig natur, och detta gör honom till en farligare fiende för Kristi sak än de okunnige och obildade äro.