Gud säger: "Jag skall sätta fiendskap." Denna fiendskap hyser människan icke af naturen. När människan öfverträdde Guds lag, blef hennes natur ond, och hon kom i harmoni med satan och icke i strid med honom. Det finnes af naturen ingen fiendskap mellan den syndiga människan och syndens upphofsman. Båda blefvo förderfvade genom affall. Den affällige har aldrig någon ro, utom då han kan erhålla sympati och bistånd genom att förleda andra till att följa hans exempel. Af denna orsak förena sig fallna änglar och ogudaktiga människor i ett förtvifladt sällskap. Hade icke Gud särskildt trädt emellan, skulle satan och människan hafva ingått förbund mot himmelen i och i stället för att hysa fiendskap emot satan skulle hela människoslägtet hafva förenat sig i motstånd mot Gud.