Satan frestade människan till att synda, såsom han hade förledt änglarne till att göra uppror, så att han sålunda kunde skaffa sig medhjälpare i sin strid mot himmelen. Det fans ingen oenighet mellan honom och de fallne änglarne, hvad deras hat till Kristus 'beträffade. De voro oeniga i allting, utom då det gälde att fast förena sig till motständ mot verldsalltets stora beherskare. Men när satan hörde tillkännagifvandet, att fiendskap skulle råda mellan honom och qvinnan och mellan hans säd och hennes säd, så visste han, att hans bemödanden att förderfva människans natur skulle blifva förhindrade; att människan på ett eller annat sätt skulle blifva i stånd till att motstå hans makt."