För de sinliga, nöjeslystna, köttsliga människorna framställer spiritualism sig under en mindre listig förklädning än för de mera bildade och förståndiga. De finna i dess gröfre former hvad som stämmer öfverens med deras böjelser. Satan gör sig känd med hvarje svaghet hos den mänskliga naturen; han gifver akt på de synder, som hvarje person är benägen till att begå, och han sörjer för, att man icke skall sakna tillfälle att tillfredsställa ens böjelse för det onda. Han frestar människan att gå till öfverdrift i tillåtliga saker samt förorsakar, att hon genom omåttlighet försvagar sina fysiska, andliga och moraliska krafter. Han har förstört och förstör ännu många tusen genom att leda dem att tillfredsställa sina lidelser, hvarigenom de göra sin natur mera djurisk. Och för att fullborda sitt verk förklarar han genom andarne, att" sann kunskap höjer människorna öfver all lag," att" allt det som finnes, är rätt," att" Gud fördömer icke" samt att "alla begångna synder äro oskyldiga." När personer sålunda öfvertalas till att tro, att deras begär äro den högsta la. gen, att frihet är tygellöshet, och att människan är ansvarig blott för sig sjelf, hvem kan då förundra sig öfver att laster och förderf tilltaga i alla riktningar? Många emottaga begärligt sådana teorier, som gifva dem frihet till att lyda det köttsliga hjärtats ingifvelser. Sjelfbeherskningens tyglar läggas på vällustens hals, sinnets och själens krafter underkastas de djuriska böjelserna, och satan fångar jublande i sitt nät tusentals, som bekänna sig till att följa Kristus.