Läran om människans medvetenhet i döden, synnerligast åsigten att de aflidnes andar vända tillbaka för att tjena de lefvande, har beredt vägen fur nutidens spiritualism. Om de döde hafva tillträde till Gud och heliga änglar och åtnjuta förmånen af en kunskap, som långt öfverträffar den de förut egde, hvarför skulle de dä icke återvända till jorden för att upplysa och undervisa de lefvande? Om det vore sant, hvad de populära teologerna lära, att de aflidnes andar sväfva omkring sina vänner på jorden, hvarför skulle de då icke harva tillåtelse att samtala med dem, att varna dem for det onda eller att trösta dem i sorg? Huru kunna de som tro, att människan eger medvetenhet efter döden, förkasta det, hvilket kommer till dem såsom ett af förhärligade andar meddeladt gudomligt ljus? Här är ett, enligt deras tanke heligt, medel, hvarmed ,satan verkar för att genomdrifva sina afsigter. De fallna änglarna, som lyda hans befallningar, uppträda såsom sändebud från andeverlden. Medan de föregifva sig att sätta de lefvande i stånd till att samtala med de döde, utöfvar satan ett förtrollande inflytande öfver dem.