När de hafva blifvit öfvertalade till att tro, det de döde verkligen återvända för att samtala med de lefvande, så framkalla satan sådana, som gingo ned i grafven oomvända. Dessa påstå sig vara lyckliga i himmelen och de säga sig äfven innehafva en upphöjd ställning der; och sålunda utbredes den falska läran att det ej finnes någon skilnad mellan de rättfärdige och de ogudaktige. Dessa föregifne gäster från andeverlden uttala ibland rättmätiga förmaningar och varningar. Sedan de sålunda vunnit förtroende, framkomma de med lärosatser, som direkt omstörta tron på Skriften. De gifva sig sken af att hysa ett stort intresse för sina jordiska vänners välbefinnande, men på samma gång insmyga de farliga villfarelser. Det förhållande att de framställa några sanningar och understundom förutsäga tillkomande handelser, gifver deras framställningar ett sken af pålitlighet; och stora skaror antaga deras falska läror lika beredvilligt och tro dem lika obetingadt, som om de vore Bibelns heligaste sanningar. Guds lag åsidosättes, nådens Ande föraktas, forbundets blot aktas för orent. Andarne förneka Kristi gudom samt nedsatta till och med Skaparen till samma låga ståndpunkt som de sjelfva innehafva. Sålunda fortsätter den store upprorsstiftaren under en ny förklädning ännu sin strid mot Gud som han begynte i himmelen och har fullföljt under nästan sex tusen år på jorden.