Satan söker beständigt att falskt framställa Guds karakter, syndens natur och de verkliga intressen, som löpa fara i den stora striden. Hans spetsfundigheter förminska Guds lags fordringar och gifva människorna frihet till att synda. På samma gång uppväcker han falska begrepp om Gud hos dem, så att de hysa fruktan för och hat till honom i stället för kärlek. Den grymhet, som bor i hans egen natur, tillskrifver han Skaparen; den införes i religionssystemen och visar sig i olika slags gudsdyrkan. Sålunda förblindas människornas sinnen, och satan gör dem till sina redskap att strida mot Gud. Genom förvända begrepp om Guds egenskaper blefvo hedningarne ledda till att tro, att mänskliga offer vara nödvändiga för att skaffa gudomens ynnest; och förskräckliga grymheter blefvo föröfvade under afguderiets olika former Den katolska kyrkan har förenat hedendomen med kristendomen; den har, liksom hedningarne, felaktigt framstält Guds karakter samt utfört handlingar, hvilka icke äro mindre grymma och frånstötande. På Roms öfverhöghets tid funnos tortyrredskap, som brukades till att tvinga människorna att erkänna dess lära. Bål tändes för dem som icke ville medgifva dess anspråk. Hela utsträckningen af de mord och blodbad som förekommo skall aldrig blifva uppenbar förrän på domens dag. Kyrkans prelater begrundade under sin mästare satans ledning huru de skulle kunna uppfinna redskap, som kunde förorsaka den största möjliga tortyr, utan att utsläcka lifvet hos deras offer. Det sataniska tillvägagåendet upprepades till den yttersta gränsen af mänsklig uthållighet, till dess naturen dukade under i kampen, och de olyckliga offren helsade döden såsom en ljut lindring.