Kristus lär icke män och qvinnor genom något exempel i sitt lif, att de skola instänga sig i kloster för att blifva skicklig gjorda för himmelen. Man har aldrig lärt, att kärlek och deltagande skola undertryckas. Frälsarens hjärta var öfverfullt af kärlek. Ju närmare människorna komma till moralisk fullkomlighet, desto ömmare blifva deras känslor, desto klarare deras uppfattning af synden och desto djupare deras deltagande för de lidande. Påfven påstår, att han är Kristi ställföreträdare. Men huru kan hans karakter tåla jämförelse med vår Frälsares? Har man någonsin hört, att Kristus satte personer i fängelse eller lade dem på pinbänken, emedan de icke ville ära honom såsom himmelens Konung? Hörde man honom döma till döden dem som icke ville emottaga honom? När han ringaktades af folket i en samaritisk by, blef aposteln Johannes intagen af förbittring och sade: "Herre, vill du, att vi skola säga, att eld må komma ned från himmelen och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?" Jesus såg medlidsamt på sin lärjunge och tillrättavisade honom för hans stränghet, sägande: "Människosonen har icke kommit för att förderfva själar, utan för att frälsa dem." Huru olik Kristi anda är icke den anda, som hans förmenta ställföreträdare visar!