Den katolska kyrkan framställer nu en skön framsida för verlden och söker att genom ursäkter sätta historien om sina förskräckliga grymheter i glömska. Hon har klädt sig i en kristlig klädnad; men hon är oförändrad. Hvarje grundsats, som har existerat i påfvedömet i förflutna tider, existerar ännu. Hon hyllar ännu den lära, som blef antagen under den mörka tiden. Ingen bör låta bedraga sig. Det påfvevälde, som protestanterna nu äro så villiga till att ära, är det samma, som herskade öfver verlden på reformationens tid, då Guds män med fara för sina lif stodo upp för att lägga i dagen dess orättfärdighet. Den katolska kyrkan besitter ännu samma stolthet och förmätenhet, som då hon herskade öfver konungar och furstar och gjorde anspråk på Guds företrädesrättigheter. Hennes anda är icke mindre grym och despotisk nu, än då hon omstörtade människornas frihet och dödade den Högstes helige.