När påfvedömet blef stadfäst, fortsatte det att upphöja söndagen. Folket sysselsatte sig ännu en tid med åkerbruket, när det icke bevistade gudstjensten, och man betraktade fortfarande den sjunde dagen såsom sabbat. Men den förändring, som blifvit införd, skred stadigt och säkert framåt. Det förbjöds dem som beklädde andliga ämbeten, att döma i någon borgerlig sak på söndagen. Snart derefter befaldes personer i alla stånd att upphöra med vanligt arbete, och de som öfverträdde denna befallning, skulle straffas med böter, om de voro fria borgare, och slita spö, om de voro tjenare. Senare blef det förordnadt, att de rike skulle straffas med att förlora hälften af sin egendom; och slutligen, om de visade sig halsstarriga, skulle de göras till slafvar. De lägre klasserna skulle landsförvisas för lifstiden.