Derefter betalde påfven, att församlingspresterna skulle förmana dem som öfverträdde söndagen samt uppmana dem att gå i kyrkan och säga sina böner, att de icke skulle bringa en större olycka öfver sig sjelfva och sina grannar. Ett kyrkomöte framkom med det påståendet, som sedan blifvit så vidsträckt användt äfven af protestanter, att emedan några personer blefvo träffade af blixten, när de arbetade på söndagen, så måste den vara sabbaten. "Det är uppenbart," sade prelaterna, "h vilket stort misshag Gud visade, emedan de åsidosatte denna dag." Sedan vädjade man till prester, konungar och furstar och alla uppriktiga personer, "att de skulle bruka största flit och omsorg, så att denna dag hedrades såsom den förtjenade, och att den till ära för kristendomen skulle firas på ett allvarligare sätt i framtiden. "