Men trots alla sina bemödanden att stadfästa söndagens helighet, erkände katolikerna offentligen, att sabbaten hade gudomlig auktoritet och att den inrättning, som de införde i dess ställe, var grundad på blott mänsklig myndighet. I det sextonde århundradet förkunnade ett katolskt kyrkomöte offentligen: "Låt alla kristne komma i håg, att den sjunde dagen blef helgad af Gud och har varit antagen och firad icke blott af judarne, utan äfven af alla andra, som föregifva sig dyrka Gud; ehuru vi kristne hafva förändrat deras sabbat till Herrens dag." De som sökte att förändra Guds lag voro icke okunniga om beskaffenheten af det verk de företogo sig. De sökte afsigtligen att upphäfva sig öfver Gud.