Ett slående exempel på den katolska kyrkans tillvägagående mot dem som icke stämde öfverens med henne, visade sig i den långa, blodiga förföljelsen mot valdenserna, af hvilka några iakttogo sabbaten. Andra plågades på ett liknande sätt tillföjd af sin lydnad för det fjärde budet. De etiopiska och abyssiniska församlingarnas historia är synnerligen betydelsefull. Under den mörka tidens okunnighet förlorade man de kristne i mellersta Afrika ur sigte, och, förglömda af verlden, åtnjöto de religionsfrihet i flere hundra år. Men till sist fick Rom kännedom om deras tillvaro, och kejsaren i Abyssinien blef snart öfvertalad till att erkänna påfven för Kristi ställföreträdare. Andra eftergifter följde, och ett påbud blef utgifvet, i hvilket sabbatsfirandet förbjöds vid stränga straff. Men det påfliga tyranniet blef snart ett så odrägligt ok, att abyssinierna beslöto att befria sig från det samma. Efter en förskräcklig kamp blefvo katolikerna fördrifna ur riket, och den gamla tron återstäldes. Församlingarna fröjdade sig öfver sin frihet, och de glömde .aldrig den lexa de hade lärt beträffande Roms bedrägeri, fanatism och despotiska makt. De voro förnöjda med att stanna inom sitt afsöndrade rike okända för den öfriga kristenheten.