Den katolska kyrkan är underbart förslagen och listig. Hon kan förutse hvad som skall inträffa. Hon afbidar sin tid, i det hon ser, att de protestantiska kyrkosamfunden visa henne hyllning genom att antaga den falska sabbaten och att de bereda sig att fastställa den genom samma medel, som hon sjelf brukade i det förflutna. De som förkasta sanningens ljus skola ännu en gång söka hjälp hos denna makt, som kallar sig sjelf ofelbar, för att upphöja den instiftelse, som den har infört. Det är lätt att förstå huru beredvilligt den skall komma protestanterna till hjälp i detta verk. Hvem förstår bättre än de påflige ledare huru att behandla dem som äro olydiga mot kyrkan?