Likväl påstår just denna klass, att det hastigt tilltagande I förderfvet kan storligen tillskrifvas vanhelgandet af den så kallade kristna sabbaten, och att söndagens stränga iakttagande skulle mycket förbättra samhällets seder och bruk. Detta anspråk framhålles synnerligen i Amerika, der läran om den rätta sabbaten har blifvit mest predikad. Här förbinder man ofta nykterhetsverksamheten, en af de förnämsta och vigtigaste moraliska reformer, med söndagsrörelsen; och dennes förfäktare utgifva sig för att verka för främjandet af samhällets högsta intressen. De som vägra att sluta sig till dem beskyllas för att vara fiender till nykterhet och reform. Men det faktum, att en rörelse för att stadfästa en villfarelse är förbunden med ett verk, som i sig sjelft är godt, är icke något argument till fördel för villfarelsen. Vi kunna dölja gift genom att blanda det i helsosam föda; men vi förändra icke derigenom dess egenskap. Det blir tvärt om farligare, emedan man är mer blottstäld att förtära det ovetande. Det är ett af satans konstgrepp, att med lögnen förknippa så mycket af sanningen, att det hela har sken af trovärdighet. Ledare af söndagsrörelsen kunna försvara reformer, som folket är i behof af, grundsatser, som stå i harmoni med Bibeln; men så länge de tillika förfäkta bruk, som äro stridande mot Guds lag, kunna hans tjenare icke sluta sig till dem. Intet kan rättfärdiga deras handling, när de åsidosätta Guds befallningar för människors föreskrifter.