Valdenserna vara de första af alla folk i Europa, som förskaffade sig en öfversättning af den Heliga Skrift. Flere hundra år före reformationen egde de hela Bibeln i. handskrifter på sitt modersmål. De hade sanningen oförfalskad, och detta förorsakade, att de synnerligen blefvo blottstälda för hat och förföljelse. De påstodo, att den romerska kyrkan var det affälliga Babylon, som beskrifves i Uppenbarelsen, och de satte sina lif i fara för att motverka dess förderfliga bruk. Medan det funnas några, som under påtryckningen af den långvariga förföljelsen, blottstälde sin tro, i det de så småningom uppgåfvo de grundsatser, som särskildt utmärkte den, falls det andra, som fasthöllo sanningen. Under mörkrets och affallets tider funnas valdenser, som nekade att erkänna Roms öfvermyndighet, som förkastade bilddyrkan såsom afguderi och iakttaga den rätte sabbaten. De försvarade sin tro under motståndets häftigaste stormar. Ehuru de blefvo djupt sargade af savoyardernas spjut och brända på romarnes bål, sökte de likväl oförskräckt att försvara. Guds ord och hans ära.