Historien om Guds folk under de mörka tidsåldrar, som följde sedan Rom fick makten, är upptecknad i himmelen. Man kan icke finna den i mänskliga skrifter, med undantag af de hänvisningar man finner till deras lif uti deras förföljares anklagelser och beskyllningar. Det var Roms plan att utplåna hvarje tecken till afvikelse från kyrkans trossatser och påbud. Allt kätterskt, antingen det var personer eller skrifter, blef förstördt. Ett enda uttryck af tvifvel, en fråga angående de påfliga dogmernas myndighet var nog till att förverka lifvet för rika och fattiga, höga och låga. Rom försökte äfven att förstöra hvarje beskrifning på dess grymhet mot dissenterna. De påfliga kyrkomötena besluta, att böcker och skrifter, som innehöllo beskrifningar på sådana saker, skulle brännas. Man hade ganska få böcker, innan tryckerikonsten blef uppfunnen, och de voro i en form som icke lätt kunde förvaras; derför fans det icke mycket, som kunde hindra katolikerna från att utföra sin afsigt.