Satan hade eggat de påfliga presterna och prelaterna till att begrafva sanningen under villfarelser, kätteri och öfvertro; men den blef bevarad på det mest underbara sätt genom hela den mörka tidsåldern. Den bar icke en människas stämpel, utan den hade Guds sigill. Människorna hafva varit outtröttliga i sina bemödanden att förmörka Skriftens enkla., klara betydelse och att få den till att motsäga sig sjelf; men Guds ord har, lik. som arken på det upprörda djupet, bevarats under de stormar, som hotat att förstöra det. Liksom en grufva i bergen har rika malmstreck af guld och silfver, hvilka äro dolda under ytan, så att en hvar som önskar upphemta de dyrbara skatterna, måste gräfva efter dem, likaså innehåller äfven den Heliga Skrift sanningens skatter, och dessa finnas blott af dem, som uppriktigt, ödmjukt och under bön till Gud söka efter dem. Gud hade för afsigt, att Bibeln skulle blifva en lärobok för hela människoslagtet under barnaåren, ungdomen och mannaåldern, och att den skulle granskas under alla tider. Han gaf sitt ord till människorna såsom en uppenbarelse af sig sjelf. Hvarje ny sanning, som upptäckes, är en ny uppenbarelse af den höge författarens karakter. Betraktelse af Skriften är det medel, som Gud har förordnat för att bringa människorna i innerlig förening med sin Skapare och att gifva dem en klarare kunskap om hans vilja. Guds ord är det medel, som uppehåller förbindelsen mellan Gud och människan.