Om de hade bekantgjort ändamålet med sin mission, skulle de harva fullkomligt misslyckats; derför dolde de sorgfälligt dess egentliga natur. Hvarje predikant var kunnig i något yrke eller handtverk och missionärerna fullföljde sin verksamhet under skydd af en eller annan verldslig förrättning. I allmänhet gingo de ut som köpmän eller krämare. De utbjödo utvalda och kostbara varor såsom silke, spetsar och Juveler, hvilka på den tiden ej kunde lätt anskaffas, och sålunda fingo de inträde i hus, der de annars hade blifvit bortstötta. Deras hjartan voro standigt upplyfta i bön till Gud om vishet att kunna frambära den skatt, som var mera värdefull än guld och ädelstenar. De förde hemligen med sig afskrifter af hela Bibeln eller delar deraf, och när helst tillfälle yppade sig, fäste de, sina kunders uppmarksamhet vid dessa handskrifter. På detta sätt blef ett intresse för att läsa Guds ord ofta uppväckt, och någon del af det lemnades gerna hos dem som ville emottaga den.