Skriften var för valdenserna icke blott en skildring om huru Gud hade handlat med människorna i forntiden och en uppenbarelse om deras närvarande ansvar och pligter, utan äfven ett yppande af framtidens faror och härlighet. De trodde, att alltings ände icke var långt aflägsen; och medan de betraktade Bibeln under bön och tårar, erhöllo de ett djupare intryck af dess dyrbara sanningar och af deras pligt att upplysa andra om dess frälsande lära. De sågo frälsningsplanen tydligt uppenbarad i Guds ord, och de funna tröst, hopp och frid i tron på Jesus. Ljuset upplyste deras förstånd och gladde deras hjärtan, och de längtade efter att bringa dess strålar till dem, som sutto i den påfliga villfarelsens mörker.