Påfvarne och presterna hade lärt människorna att betrakta Guds, ja, äfven Kristi karakter såsom sträng, dyster och afskräckande. Man förestälde Frälsaren som ett väsende, hvilket saknade all medkänsla för människan i hennes fallna tillstånd, så att man måste taga sin tillflykt till presternas och helgonens förmedling. De hvilka hade blifvit upplysta af Guds ord, längtade efter att leda dessa själar till Jesus, deras barmhertige, kärleksfulle Frälsare, som står med uträckta armar och inbjuder alla som äro bekymrade och betungade, att komma till honom med sin syndabörda. De längtade efter att få undanrödja de hinder, som satan hade lagt i vägen, så att människorna icke skulle se Guds löften och komma direkt till honom samt bekänna sina synder och erhålla förlåtelse och frid.