Vittnesbördet om Frälsarens kärlek tycktes nästan vara allt för högt för några af dessa arma af stormen kringkastade själar att fatta. Så stor var den lindring det bragte, och en sådan ljusström blef utgjuten öfver dem, att de tycktes förflyttade till himmelen. De lade tryggt sina händer i Kristi hand, de satte sina fötter på den eviga klippan. All fruktan för döden försvann. De längtade nu efter fängelset och bålet, om de der igenom kunde ära sin Förlossares namn.