Sanningens budbärare droga vidare; men deras ödmjukhet, uppriktighet, allvar och brinnande andakt blefvo ofta ett ämne för samtal. Vid många tillfällen hade åhörarne icke frågat dem hvarifrån de komma eller hvart de gingo. De hade blifvit så öfverväldigade först af förvåning och sedan af tacksamhet och glädje, att de icke hade tänkt på att fråga dem. När de hade inbjudit dem till sina hem, hade de svarat, att de måste uppstika de förlorade fåren af hjorden. De frågade sig sjelfva: Månne de icke vara änglar från himmelen?