Bland dem som motsatte sig påfved1Jmets inkräktningar, stodo valdenserna främst. I samma land, der påfvedömet hade upprättat sitt säte, kämpade man mot dess osanningar och förderf med största ihärdighet. Under flere århundraden bevarade församlingarna i Piemont sin oafhängighet; men tiden kom, då Rom fordrade underkastelse. Efter att förgäfves harva kämpat mot dess tyranni, erkände dessa församlingars ledare med ovilja den makts herravälde, som hela verlden tycktes egna sin hyllning. Det fans likväl några, som vägrade att erkänna påfvens myndighet. De voro fast beslutna att lyda Gud och att bibehålla trons renhet och enkelhet. En skilsmässa egde rum. De som fasthöllo den gamla tron, droga sig nu undan; några öfvergåfvo sina hem bland Alperna och höjde sanningens baner i främmande länder; andra uppsökte en tillflyktsort i afskilda dalar och bland bergsklyftarna samt bevarade der sin frihet att tillbedja Gud.