Hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit i håg hennes orättfärdigheter." "I den kalk, hvari hon iskänkt, iskänken dubbelt åt henne. Så mycket som hon har ärat sig sjelf och lefvat i yppighet, så mycken pina och sorg gifven henne. Emedan hon säger i sitt hjärta: Jag sitter en drottning och är icke enka och skall icke se någon sorg, derför skola på en dag hennes plågor komma, död och sorg och hunger, och hon skall uppbrännas med eld, ty stark är Herren Gud, som har dömt henne. Och jordens konungar, som med henne hafva öfvat skörlefnad och lefvat i yppighet, skola gråta och jämra sig öfver henne, . . . sägande: Ve, ve den stora staden Babylon, den starka staden, att på en enda stund din dom har kommit."